Meet MyOwn
-Australian Shepherds since 1999-

Kanel är en ung härlig tjej på nu 1½ år. Hon är mycket uppmärksam. Hon har en av och påknapp jag inte träffat på så fullt ut tidigare, händer det inget har hon inga som helst förväntningar, bjuder jag upp är hon med på noterna direkt. Leker aktivt och är oerhört lyhörd på minsta lilla vink från mig. Alltid lätt att ha med sig var vi än är, cool så in i vassen. 

Hon är en noggrann spårhund, plockar fint upp apporterna och levererar till mig för byte mot lite lek och godsaker. Jag är van snabbare tempo från Flizan, Seadra och Diam, men hon har inte fått många spår än och hon vill inte missa något så än mer fart kommer när hon blir säkrare. Hon älskar att springa fort, fullkomligt flyger fram, vilket visar sig på budföringen och i uppletandet. Hon byter gärna även ut sina funna föremål och älskar att kampa, släpper inte förrän jag ber om ett tack, så allt går fort tillbaka till mig. Lätt att belöna med både kamp, lek och godis. Vid hennes spontana inkallningar under promenaden gäller det att vara beredd, eller hon har mer lärt sig nu att sträcker jag ut armarna är det tillåtet att flyga rakt i min famn från 3-4 meters håll, lifsfarlig glad härlig hund! Annars är hon precis som de andra flockmedlemarna med på allt vi företar oss, båtturer, skoteråkning, skidturer, cykelturer, långa promenader mm och hon älskar barn och människor. Sitter gärna i famnen och blir ompysslad om inte Diam redan tagit den platsen ;o)

I höst (-11) har vi först debuterat inom tävlingsgrenarna, i augusti startade vi appell spår och det gick ju finfint det, ett uppflytt, tyvärr vart vi bortlottade på de två nästkommande lägre spåren som jag anmälde till. Men men vi får ta nya tag till våren! 

Sen startade vi anlagsklass i viltspår i september och även det gick ju utmärkt, domarens fina omdöme löd: "En utmärkt spårning i ett mycket behagligt tempo" och 42 poäng av 42 möjliga! 

Och sen har jag ju haft sån tur att snön ännu inte kommit så nu i början av november startade vi i öppen klass viltspår och även det gick ju super!!! Min fina bästa lilla Kanel!!! Ett första pris med "utmärkt spårförmåga", "lämpligt arbetstempo", "arbetar självständigt" och det allmänna omdömet löd: "En bra genomarbetad tik som inger förtroende i sitt arbete. Mycket väl förd"! Ja, efter vad jag skrev innan har hon nu den 18/11 hunnit med 2 första pris till i öppen klass spår, så nu kan hon titulera sig SE VCH! Sista öppen klass spåret fick hon dessutom HP min fina lilla röda!

Oundvikligt kommer jag in på Kanels MH som jag nedan kommer att berätta lite om. Hur svårt det kan vara att läsa en del hundar, kanske än svårare om man har en "bild" av hur en aussie "brukar" vara. Jag vet inte, Kanel har NOLL förväntningar när hon går i koppel (vilket hon sällan gör). När jag kopplar henne är det oftast för en kort promenad och då skall man gå fint och ej "hålla på" med annat för att sedan släppas lös tillsammans med övriga flocken. Återigen har hon inga som helst förväntningar i kopplet, utan hon "lullar" alltid snällt på brevid mig som en gammal hund, alltid med svansen nere och öronen bakåt. Så fort hon kopplas loss är det 100 knyck som gäller och bjuder upp till lek och kontakt med mig och hundarna direkt. Jag tycker att hon är fantastisk! Jag var och är fortfarande jättenöjd med Kanels MH, hon motsvarade mina förväntningar, men på papperet ser det inte "så bra ut", jag vet själv att jag funderar när jag läser MH'n på papper. Det ger inte alltid en rättvis bild av hunden har jag nu fått erfara. Jag kan bara gissa och jag klandrar inte beskrivaren, det var vad beskrivaren upplevde. En aktiv hund när jag bjöd till men en hund som kanske upplevdes som "likgiltig"? när hon var i koppel? och mellan momenten. Nu i efterhand förstår jag varför dom tyckte jag skulle liva upp henne mellan momenten och vid avreageringen, för mig var hon bara som vanligt, men i beskrivarens ögon upplevdes hon avskärmande? loj? (OBS! Att detta är mina gissningar)! Ok, jag tog upp en kotte och kastade den lite och Kanel var på hugget direkt, men när jag tog bort kotten återgick Kanel till sitt vanligt "jag" utan förväntningar i koppel. Dumpen vart hon rädd för, den var läskig, men vid skramlet gjorde hon inga bågar förbi. Kanel är HELT skottfast trots sin femma på skotten, hon kampar mellan första och andra skottet och efter andra skottet, jag kopplar upp henne och hon blir "sitt jag", rör inte en tass under tredje skottet och vid fjärde skottet går hon ut en båge i kopplets längd. Jag kallar henne och skall återgå till leken och hon börjar smått leka igen när beskrivaren säger att "det räcker, klappa bara om henne". Hon har inga som helst flykttendenser, klet, stress eller någonting... Hon hör resterande 12 skott som skjuts för de andra hundarna och hon bryr sig inte. Jag tävlar med Flizan 4 dagar efter MHt, Kanel bryr sig inte om skotten och det har skjutits flitigt i sommar på läger, tävlingar och privat och hon är helt skottfast. Inget som man "tränar bort" på fyra dagar precis... Jaja, jag vet vilken fantastisk hund jag har och det förändrar ingenting, men det som känns tråkigt och lite jobbigt är att jag här och nu skriver en "roman" jag inte trodde jag skulle göra ;o) 

Vem som helst är välkommen att se vår älskade lilla Kanel i vilken situation som helst och själva se vilken vovve detta är.